Hur det började

 
 Från Stanstorp till Qvarna   
 
Ända sedan 15-årsåldern har jag haft intresse för motorcyklar. Jag bodde då med mina föräldrar på en gård i Fogdarp, Stanstorps gård, belägen mellan Hörby och Hurva, i dåvarande Malmöhus län. En snickare/murare, Per Lindvall, var emellanåt hemma och hjälpte min far med snickeri eller mureri-arbeten. Han färdades på en 98 cc Huskvarna lättviktsmotorcykel. Det var på hösten 1945, således kort efter slutet på andra världskriget. Bensinen hade åter blivit tillgänglig för gemene man. Under krigsåren hade det inte funnits bensin för bilar eller motorcyklar för privat bruk, varför det nu var extra spännnande att få se och höra en motorcykel på nära håll. Jag framförde en önskan om att få provköra fordonet, men fick till svar att ”motorcyklar är ingenting för barn!”  Men så en dag, när far och Lindvall var inne för att dricka kaffe, var det jag som olovandes inte kunde låta bli att provköra lättviktaren. Jag hade några gånger sett på hur Lindvall trampade igång knarren, så det blev inga problem att köra. Allt gick bra och efter en liten tur ställdes Huskvarnan på samma plats igen. Ingen märkte något, men debuten på motorcykel för min del var gjord. Gnistan var tänd! 

  Min 16-årsdag nalkades och jag tjatade om en egen motorcykel. Far och mor gav med sig, men skulle jag ha en motorcykel skulle det vara en Harley Davidson. Det hade far haft en gång i ungdomen  och det var den bästa motorcykeln. Punkt slut. Så det blev en HD 350 cc sidventilare, 1929 års modell, till ett pris av 725 kronor. Det skall nämnas att på den tiden fick man som 16-åring köra tung mc, så någon vecka efter 16-årsdagen var körkortsprovet avklarat.  På den vägen fortsatte sedan ungdomsåren. Efter två år byttes HD-n mot en två år gammal AJS 350 tv av 1946 års modell. Vilket lyft! Året var nu 1948. Många olika motorcyklar följde sedan under årens lopp.

Jag med min HD, 16 år gammal och med nytaget körkort 1946.

Jag med min HD, 16 år gammal och med nytaget körkort 1946.

 I mitten på 50-talet var jag gift med  Ann-Mari, hade två barn och bodde i ett äldre hus med lanthandel i Kyllingaröd, Degeberga kommun. Ann-Mari skötte lanthandeln, medan jag drev en  maskinstation med lantbruksmaskiner. Jag hade då under en kortare tid en Jawa tvåcylindrig 500 cc med sidovagn. En mycket trevlig mc, endast något år gammal. I sidovagnen åkte Ann-Mari med de båda barnen. Men Jawan fick lämnas i utbyte mot en för familjen mera bekvämlig bil. En BSA B 33 hade jag som bruksfordon i maskinstationsrörelsen. BSA:n såldes också, men återköptes på 60-talet och finns nu i samlingen. Något år senare hade en firma i Kristianstad, med försäljning av bilar och motorcyklar, gått i konkurs. I konkursboet fanns 14 motorcyklar, som annonserades ut mot anbud. Jag tittade på dem, flera av motorcyklarna var av nyare modeller, och la ett anbud på 1700 kronor. Jag räknade 100 kronor per styck för de elva av äldre modeller än 1950, och 200 kronor för de tre som var från 50-talet. Inget annat anbud kom in, så jag fick motorcyklarna för anbudspriset. Nu uppstod problemet! Jag hade inte 1700 kronor, och dessutom svårigheter att få hem motorcyklarna. Jag var bekant med en man i Huaröd med likaledes mc-intresse. Denna hade lastbil och kunde skaffa fram hälften av pengarna. Problemet var löst. Vi gick samman om köpet, delade anbudet och tog vardera sju av motorcyklarna. Av ekonomiska skäl blev jag tvungen att sälja några av fordonen. Till låga priser, men ändå en viss förtjänst. Men roligt var det, att meka och provköra! Ytterligare några gamla mc  förvärvades för de pengar jag fått in vid försäljning.

Lanthandeln i Kyllingaröd lades ned 1964. Vi sålde huset och flyttade till Åhus. Under 60-talets första år hade motorcyklarna nästan helt försvunnit från vägarna. Mitt intresse för motorcyklar fanns kvar, så jag började undra varför och var motorcyklarna fanns. En annons i tidningen Sydsvenskan, om att motorcykel köpes, skulle ge mig svar på frågan! Jag fick många svar. Flera svar om gratis avhämtning och i några fall till ett pris mellan 25 och 100 kronor. Jag köpte på mig några motorcyklar och samlade vidare, så mycket som de knala tillgångarna och utrymmena tillät! En tobakslada på tomten och källaren under huset var snart fulla med motorcyklar. Härutöver hade vi tagit till vara delar av affärsinredningen i Kyllingaröd, med vissa inventarier och varulager. Samlare som man var och hade svårt att skiljas från nostalgiska ting! Tekniska grejor med mc-anknytning, kameror, radioapparater mm införlivades i samlandet. 

Efterhand började andra mc-intresserade personer få upp ögonen för mitt intresse. Jag gjorde bytesaffärer med bland andra Gert-Ove Johansson från Olofström, som då i föräldrarnas källare börjat renovera och sälja 50-talsmotorcyklar. Han fick nyare mc av mig, medan jag fick äldre av honom. Han var då i 15-årsåldern och hans far fick agera chaufför. En yngling som kom att bli välkänd, som grundare av Oves motor i Olofström. En annan jag gjorde affärer med på samma sätt var Karl-Erik Andersson i Kärda, numera Skillingaryd. Många kom  för att få titta på mina mc. Tanken föddes på att skapa någon form av museum, med visning för vem som ville på bestämda tider.

Så efter några år i Åhus började vi se oss om efter en fastighet med större utrymmen. Vi fann då Karstads skola, vars undervisning  var nedlagd sedan några år. Så efter ett anbudsförfarande blev det affär med Kristianstads kommun och köp av fastigheten. Här fanns både storskola och småskola, med bostadslägenheter i båda. Vi bosatte oss i småskolan och började inreda storskolan för utställning av motorcyklar. Således öppnades  Qvarna motorcykelmuseum den 16 maj 1971. Vi hade annons i dagspressen och många kom för att se vad som fanns. Namnet Qvarna togs från ”Husqvarna”, då ett flertal av motorcyklarna var av just fabrikat Husqvarna.

Vad vi inte tänkt på, men upplystes om av pressen, var att det sannolikt var Sveriges första motorcykelmuseum. Det har även vid senare efterforskning visat sig vara så, att något museum inriktat på motorcyklar inte fanns vid den tiden i Sverige. Intresset för gamla motorcyklar var inte fött vid den tiden.

Nu fanns det lokaler med plats, varför det efterhand införskaffades allt fler motorcyklar. Affärsinredningen byggdes upp så nu fanns det en liten nostalgisk lanthandel också. Så långt pengar, tid och energi räckte samlades allt mer i form av fordon och prylar. Lättviktare, trampcyklar och mopeder fick trängas med motorcyklarna. Radioapparater, en liten verkstad, bensinpump och mycket annat gjorde att de gamla skolsalarna snart var fyllda. På den vägen är det fortfarande. Lärarbostaden som tidigare varit uthyrd har nu börjat inredas med skolsal, äldre boenderum m.m. Men det är en annan historia.

Det var så här det började!

 

Subscribe to RSS feed